Starbyshistory

During the 1250s, Starby was a royal estate owned by King Valdemar, the son of Jarl Birger. It was passed down through inheritance, and in 1359, the National Archives’ records note that a man named Elon Bengtsson, the grandson of Birger Jarl’s brother Elof, pledged Starby as collateral to Alvastra Abbey. In the early 1300s, King Magnus Eriksson likely took over Starby. During this period, Västra and Östra Starby were both included under the name Starby.

1300-talet är en tid av förändring och år 1335 avskaffas träldomen i den så kallade Skarastadgan. Då utfärdar kung Magnus Eriksson ett brev där han bland annat skriver: ”allt av mans- eller kvinnokön, som bor i västgötska eller värmländska lagsagan och är född av kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller trälinna vara eller så kallas”. Stadgan gäller alltså för västgötar och värmlänningar, men beslutet blev prejudicerande för även övriga svenskar. Kungen avsåg med sitt beslut förbjuda träldom generellt.

Förändringen medför att de stora godsen upplöses, ägandet fördelas eller också börjar man utarrendera marken till olika arrendatorer. Det är också vad som händer med Starby. Enligt källor i Riksarkivet framgår att ägarna är ett antal. Exempelvis äger Helga Bengtsdotter, Elon Bengtssons syster, jord i Starby 1395 liksom en lägfrälse jordägare vid namn Magnus Bengtsson, 1384. I arkiven finns även ett brev där en fru Ingeborg Eriksdotter ger jord till klostret 1375. Ägare till marken är nu både låg- och högfräse stormän och kyrkan.

Samma sommar som heliga Birgittas reliker anländer från Rom till Vadstena utfärdar kung Albrekt av Mecklenburg (kung av Sverige före drottning Margareta) ett brev av den 11 juli 1374. I det kan man läsa att han tar klostret, som ska uppföras i Vadstena, under sitt beskydd samt att nödvändiga livsmedel och foder till hästarna får försäljas i byn Starby till pilgrimer, alla andra tillresande och landbor. Det är nu som klostret på allvar försöker överta Västra Starby eftersom lokala råvaror är en förutsättning för att den stora pilgrimsströmmen ska kunna komma till Vadstena. Vissa helger kommer de till Vadstena i hundratal och behovet av mat är stort. Brevet visar på att Starby redan nu producerar mycket råvaror.

The monastery acquired Starby in stages beginning in 1374. By 1435, Starby’s lands were considered to be owned by the monastery. The monastery used the lands partly for its own purposes and partly leased them out to townspeople and farmers.

When Gustav Vasa became king of Sweden in 1523, he had to seize church lands to maintain his power. At that time, the church owned about 30% of Sweden’s cultivated land, while the king owned only 3–4%. Since land ownership was the only way to become wealthy at that time, he began gradually confiscating land from monasteries and the Church. He used the land—and the income it generated—to build up the kingdom’s defenses and to give away or lease farms to people whose support he needed.

As early as 1525, Västra Starby once again became a royal estate. Being a royal estate meant that the estate was the king’s landholding or the residence of a royal official (i.e., the Crown in those days). It is said that Gustav Vasa, as the newly crowned king, visited Starby and was treated to a sumptuous and abundant feast there.

By 1525, Gustav had not built his own residence in Vadstena and it is likely that he lived in Starby when he was in town, which was often. In 1527, he established a residence in the Bishop’s House after Bishop Brask moved to Poland following the decision to expel the Catholic Church that same year. From 1552 onward, Gustav lived with his family in the large timber-framed semi-detached house in the castle courtyard, and later the royal family also resided in the castle once it was rebuilt.

During the Vasa era, Västra Starby served as a royal farm. Here, people engaged in livestock farming and the large-scale production of raw materials. In addition, there was likely a large stable that housed the horses belonging to the castle’s visitors.

After the last monarch of the Vasa dynasty, Queen Christina, abdicated in 1654, the estate passed to her cousin, King Charles X, in 1654.

När Karl X gifter sig 1654 med Hedvig Eleonora tillförsäkras hon som livgeding (landområden i ett kungadöme, som anvisades en änkedrottning till underhåll efter makens död) Gripsholms, Strömsholms, Eskilstuna och Vadstena län. Efter Karls X död 1660 tar hon sitt säte på Vadstena slott. Dock användes slottet även av Karl X:s bror Adolf Johan ända fram till 1679. Hedvig Eleonora bor i Vadstena slott och bygger även två hus utanför slottet mot Vättern (i nuvarande parken). I det ena bor hon själv och i det andra landshövdingen över Vadstena län. Hon trivs och tillbringar mycket tid här fram till sin död 1715. Västra Starby är i hennes ägo och används fortfarande som kungsgård till drottningen, men efter hennes död utarrenderas Starby.

Vadstena The county comprises the districts of Göstrings, Aska, Lysings, and Dals, along with the Ulfåsa estate. In 1683, it consisted of 1,406½ mtl, which at that time yielded 24,980 silver dalers in interest, and was administered by a special bailiff who maintained the land register and accounts for the county. A captain is stationed at the castle, to whom the bailiff reports the tax revenue.

In 1716, the county reverted to the Crown, but it was not until April 27, 1719, that Queen Ulrika Eleonora issued an order that the “lands” of the fiefdom be confiscated and assigned to their respective chiefdoms. Thus, Vadstena the county came under the jurisdiction of the Östergötland provincial governorship, and Starby passed under the Crown’s control, which subsequently leased out Starby’s land and buildings.

Tenants under the Queen's life tenancy

In 1736, Colonel Baron N. von Ungern-Sternberg Starby received the lease from the Crown.

In 1745, Chamberlain Baron E. Funck took over the lease.

In 1757, the royal estate was granted to the shareholders of the Chamber Cloth Factory in Wadstena pursuant to a decision by the Estates of the Realm, and was leased specifically by Assessor G. Vult von Steyern until 1801. In 1829, Major Henrik S. Vult von Steyern was the tenant.

The tenant is obligated to operate the Kammarduks, Linne, and Drälls factories in Wadstena, expand flax cultivation and processing using Dutch methods, and maintain a “flock of Spanish sheep,” numbering 150. At this time, the farm produces approximately 200 barrels of grain, half rye and half barley.

Under Steyerns tid omfattar gården omkring 700 hektar samt fisket vid vätteröarna Stora och Lilla Röknen, Erkerna, Fjuk och Jungfrun. Den sträcker sig från Vättern i norr till Strå gård i söder och Kalvestad. Den når till Åbylund och Kedevadgårdarna och Mjölna i sydväst och Ullevid i väster. Östra Starby med tegelbruk ingår även. Arbetskraft får man i huvudsak från cirka 20 torpställen i huvudsak runt Rismarken och sydöstra och södra gränserna. En stor del av arealen består av betesmarker som avdelas av Mjölnaån. Den slingrar sig fram genom ägorna, Starbyparken och slutligen ut i Vättern. Ån svämmade ofta över. Exempelvis var det mansdjupt vatten på Starby mosse den 27 oktober 1649 och man var tvungen att nödslakta kreaturen.

In the 1830s, War Commissioner Erik Gustav Lallerstedt took over the lease, and the tablecloth factory was shut down. Lallerstedt owned the estate until his death, after which his son, Lieutenant J.W. Lallerstedt, took over.

In 1873, Mr. Fritz Trahn took over the lease, likely until 1893.

Enligt Anton Ridderstads verk Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon över Östergötland, 1875–1877, består gården under 1800-talets slut av Kungsträdgården, slottsgraven, Kungs-hagen i Örberga, Knopängen i Allhelgona och 8 fisken i Motala ström, en areal om 844 tunnland åker, 267 tunnland äng (som producerade ca 600–1000 lass hö årligen), 176 tunnland skogs-och betesmark samt 11 tunnland impedimenter. På ägorna fanns 14 jordtorp som utgjorde 2 205 mandagsverken och 883 kvinnodagsverken till arrendatorn. Förutom torparnas kreatur fanns år 1876 120 kor, 30 ungnöt, 25 oxar och 19 hästar.

The main building at Starby was constructed at the turn of the 17th and 18th centuries and was located near the Mjölna River (between the Alströmer wings). It was a single-story house with a projecting, decorated facade (a so-called frontispiece) and a veranda. The building was surrounded by a park and garden. In 1762, new wings were built; the southern wing is still well-preserved on the exterior (the Alströmer family now lives there). The northern wing burned down in 1769 but was rebuilt in the form we see today.

1905 tar Karl Hedmark (Lars Öhmans fars styvfar) över arrendet. Gården hade före dess arrenderats av en person med Retz i efternamn. Huvudbyggnaden var fuktskadad och i dåligt skick och därför byggs en ny huvudbyggnad 1914 på ofri grund med en ny placering. Det är denna byggnad som är hotell Starbys huvudbyggnad idag. 1919 flyttar Hedmark till Naddö efter att ha köpt Heidenstams hus där året innan. Hedmark river Heidenstams hus och bygger nytt, men arrenderar fortfarande Starby. Hedmark avlider 1944 och familjen Öhman tar över arrendet och den nya huvudbyggnaden som de äger fram till 1964, då Vadstena tar över densamma. Den gamla huvudbyggnaden rivs av familjen Öhman 1980.

During the 1980s, the Crown sold part of Starby’s land—approximately 20 hectares—to Vadstena municipality, and the municipality began selling the land to various parties. In 1996, the Öhman family purchased the remaining buildings and land, about 300 hectares. In 2002, the family sold the old estate and the wings to the Alströmer family.

During the 1970s, the municipality leased the current main building to the Bergkvist family, and from 1986 onward to Bengt Pettersson (Hotel Frantz & Hotel Ruth), who operated a hotel on the property. In 1998, the Edberg family (Hooks Herrgård) purchased the main building and the accompanying lot, but sold it in 2007 to Mats and Per Wahrén (EWAB).

In 2020, the current owners, the Carneteg family, purchased the historic main building, including the property.